fannü

Jag lyssnar på Transatlanticism och den är så bra att jag blir alldeles extra glad i hjärtat.

Biblioteket gör mig lite extra glad i hjärtat också. Jag brukar ha lånefaser. Förutom lite blandat har jag haft perioder då jag bara lånat:
- rockbiografier
- humor
- deckare
- pretentiöst nonsens
- manga

Just är Peter Pohls diktsamling Vill Dig väldigt bra. Börjat bläddra i Med handen på hjärtat, en antologi med nutida svenska romantiker.
Gillar inte realism. Tror att väldigt få realister blir poeter. Tror även att för många romantiker blir dåliga poeter. Det kanske jämnar ut sig.

Tänkte att det var jättefiffigt att somna till Tonari no Totoro, eftersom det är en fin film med fin musik och fin stämning och jag mår alldeles utomordentligt av den. Men börjar man lyssna (under två timmars speltid) har den förvånande lite dialog. Effekten uteblev.
Borde spela in The Tyra Show. Allt som saknar sammanhang är sövande. Go Tyra, go Tyra...

Frasen "vem ställde jordskivan på kant?" var bra. Verkar lovande. Läs.

Jag skriver nog mest till -
men även till / ibland
Det i bloggen är bara fragment
som skulle kunna tillägnas x

Att jag greppar dig är bara lögn
för ingenstans är jag som du
I tusen bitar och tusen spillror
- aldrig har vi varit så nära som nu

Jag är lite creddig som håller en rak linje i mitt skrivande! Tänkte att ingen vill läsa mina limericks om Vira Blåtira, så jag bara utelämnar dem. Egentligen har inget av det här allmänintresse. Oj.
Jaja.

tusen till och tusen åter
tusen verkar inte som ett ord längre! det låter mer som en jakthund.

läser karin boye. karin boye håller alltid stilen
tidlös kanske. slick

tittade upp mot natthimlen
tänkte att mörkret är ganska fint,
ändå,
mot lamporna
och kontraster borrar sig in i mig
kryper in genom skinnet
fattar du inte att det är här jag är
nerpressad mot marken
andas rök andas syre andas mig
andas du?
med mig
som att aldrig vara där,
där du är
bust of pallas på gatan
riv i hjärtat och släpp ut det
som om blodiga naglar vässas ner
ännu mer
när vi slipar dem mot tegelväggar

tyckte jag i februari men jag
skriver, stryker, suddar låttexter och gegga
kickar in foten i en parkbänk böjer mig fram och ångrar mig
nej det är tics säger jag och tanten nickar jaha, jaha och
tänker att jag nog är lite dum i huvudet
men jag ska på begravning säger jag
jag måste gå, måste begrava bananskal och kaffesump
snör mot väggen, nej, lägger försiktigt i containern
påsen är hel har inte fallit sönder
jag sparkar sten som slår mot gatan som far i en brunn och
ingen hör plasket nej ingen vet vart den for
dialektala skillnader i radiovågor, jag stänger av
hör inte tystad, man hör aldrig tystad
alltid alltid alltid någonting
det är fint
nu det här blev det här för långt, för det skulle bara vara en kommentar
ska återgå till något slags konstruktivt skrivande

MEN
den här är bra (karin boye är alltid bra. bara så att ni vet. säger det igen)

Var jordens natt är full av ont.
Hjärta, lär dig att tiga.
De hårda själar, hårda sköldar
spegla ljus från stjärnornas hem.

Din klagan gör dig mera svag.
Hjärta, lär dig att tiga.
Blott tystnad helar, tystnad härdar,
orört kysk och skuldlöst sann.

Du söker kvalets heta liv!
Hjärta, lär dig att tiga.
Av sår och feber stärkes ingen.
Ljus som stål är himmelens borg.