fannü

Jag lyssnar på Transatlanticism och den är så bra att jag blir alldeles extra glad i hjärtat.

Biblioteket gör mig lite extra glad i hjärtat också. Jag brukar ha lånefaser. Förutom lite blandat har jag haft perioder då jag bara lånat:
- rockbiografier
- humor
- deckare
- pretentiöst nonsens
- manga

Just är Peter Pohls diktsamling Vill Dig väldigt bra. Börjat bläddra i Med handen på hjärtat, en antologi med nutida svenska romantiker.
Gillar inte realism. Tror att väldigt få realister blir poeter. Tror även att för många romantiker blir dåliga poeter. Det kanske jämnar ut sig.

Tänkte att det var jättefiffigt att somna till Tonari no Totoro, eftersom det är en fin film med fin musik och fin stämning och jag mår alldeles utomordentligt av den. Men börjar man lyssna (under två timmars speltid) har den förvånande lite dialog. Effekten uteblev.
Borde spela in The Tyra Show. Allt som saknar sammanhang är sövande. Go Tyra, go Tyra...

Frasen "vem ställde jordskivan på kant?" var bra. Verkar lovande. Läs.