lär dig tiga
tidlös kanske. slick
tittade upp mot natthimlen
tänkte att mörkret är ganska fint,
ändå,
mot lamporna
och kontraster borrar sig in i mig
kryper in genom skinnet
fattar du inte att det är här jag är
nerpressad mot marken
andas rök andas syre andas mig
andas du?
med mig
som att aldrig vara där,
där du är
bust of pallas på gatan
riv i hjärtat och släpp ut det
som om blodiga naglar vässas ner
ännu mer
när vi slipar dem mot tegelväggar
tyckte jag i februari men jag
skriver, stryker, suddar låttexter och gegga
kickar in foten i en parkbänk böjer mig fram och ångrar mig
nej det är tics säger jag och tanten nickar jaha, jaha och
tänker att jag nog är lite dum i huvudet
men jag ska på begravning säger jag
jag måste gå, måste begrava bananskal och kaffesump
snör mot väggen, nej, lägger försiktigt i containern
påsen är hel har inte fallit sönder
jag sparkar sten som slår mot gatan som far i en brunn och
ingen hör plasket nej ingen vet vart den for
dialektala skillnader i radiovågor, jag stänger av
hör inte tystad, man hör aldrig tystad
alltid alltid alltid någonting
det är fint
nu det här blev det här för långt, för det skulle bara vara en kommentar
ska återgå till något slags konstruktivt skrivande
MEN
den här är bra (karin boye är alltid bra. bara så att ni vet. säger det igen)
Var jordens natt är full av ont. Hjärta, lär dig att tiga. De hårda själar, hårda sköldar spegla ljus från stjärnornas hem. Din klagan gör dig mera svag. Hjärta, lär dig att tiga. Blott tystnad helar, tystnad härdar, orört kysk och skuldlöst sann. Du söker kvalets heta liv! Hjärta, lär dig att tiga. Av sår och feber stärkes ingen. Ljus som stål är himmelens borg.
