fannü

Inatt drömde jag, av någon outgrundlig anledning, att jag skulle vika ut mig i Slitz. Fick panik och tackade nej när jag insåg att jag aldrig skulle kunna gifta mig med en prins (say what?), så Bingo Rimér tvingade mig att betala för hans nya bokhylla, och allting blev som en IKEA-reklam. Tror att jag utöver Billy betalade för några blomkrukor och en fisk. Flydde hem, lagom till en atombomb som blåste bort allt liv, fast bara på andra sidan gatan, och jag tänkte att det var en galen konspiration som var George W. Bush' fel alltihopa och att alla skulle dö. Av någon (ingen) anledning var jag tvungen att rädda en mycket random kille som var min bf eller något åt det hållet, meeeeen det visade sig att han gått till ett gym för att köpa en bänkpress och lite äpplen.
Sedan skulle jag uppträda i en liten, ful aula (som påminde om hallarna under Hildursborg) och sjunga "Somebody Outside" och "To Be Gone" av Anna Ternheim, men varje gång jag satte mig på pallen vid mikrofonen ramlade jag av och välte den, så min ena bandmedlem fick sjunga en afrikansk barnvisa för att rädda mig. Trummisen, som såg ut som Ray William Johnson, körade. I sann kamratlig anda fick jag hålla i en gitarr av kartong.
När jag väl satt mig på pallen sjöng jag så falskt att alla gick, men vi vann en tävling för att rösträknaren gillade Beatles.
So? Nej, det kom ingen slutpoäng.

För sakens skull kan jag lika gärna sprida lite glädje i form av duutub-klipp.


En bättre version av To Be Gone:




Min trummis: